Jag låg och funderade här om natten, det var väl efter en matning av L förmodligen, på det här med Bäbisbubblan. Den är ju som borta för oss nu. Den försvann nog i samband med att T började jobba och jag fick skaffa mig ett liv utanför läggan med bäbis. När man levde i bubblan kände man sig snygg och lycklig i pyjamas, mammakläder, naken, ruffsig, tuffsig, svart under ögonen, hungrig, tjock, tillsammans hela familjen bara bebis var där..nära..gosig..underbart doftande.
Nu är det inte så.
Bebis doftar fortfarande underbart, och man ÄR lycklig. Dock inte med mammakläder, påsar under ögonen, tjock och ständigt hungrig. Nä, man känner sig en aning fulare och tjockare även fast man gått ner betydligt i vikt och är nyklippt och huden fått sig flera omgångar av ansiktsmasker. Saknar bubblan!
Jag varnar känsliga läsare..
